Lika mörkt som ljust - men det syns inte

 

Panikångest yttrar sig som en en plötslig ångestattack med hög grad av panik, oro, och indekvat rädsla. Vanlig ångest kommer smygande och pågår ofta en längre tid men panikångesten uppkommer mycket plötsligt, utan förvarning, och varar vanligtvist bara några minuter. Ångestattacken visar sig som ett påslag av perifera nervsystemet (somatiska delen: består dels av nerver som styr kroppens viljestyrda muskler såsom rörelser i armar och ben och dels av nerver som förmedlar känselimpulser från musklernas känselkroppar till de nerver som leder impulser från sinnesorgan till hjärnan. Autonoma delen: den delen av nervsystemet man inte kan kontrollera med viljan) , palpitation(överdriven medvetenhet och uppmärksamhet på onormal hjärtverksamhet), hjärtklappning, darrningar, yrsel, svimmningskänslor, andningssvårigheter såsom dyspné (andnöd, en obehaglig känsla av att inte få luft), svettningar, värmevallningar, stickningar, domningar, bröstsmärtor, overklighetskänslor mm. De individuella variationerna är dock stora. Attacken går över när personen ger sig av från platsen där den utlöstes. 

 

Svår ångest brukar beskrivas som att den inte liknar något annat och att den är värre än allt annat. Man brukar använda orden hemskt, otäckt och overkligt. Det beror på att man utsätts för så starka och ovanliga upplevelser i kroppen att man blir rädd för att man ska dö, bli galen eller förlora självkontrollen. Vid en paniktattack kan svårigheterna att andas leda till hyperventilation, som gör att man vädrar ut för mycket koldioxid från blodet.Om man hyperventilerar när man har en ångestattack kan ångesten bli ännu värre. Då börjar man ofta andas ännu häftigare och det hela kan utvecklas till en ond cirkel och ge ännu mer obehagliga besvär. Man kan uppleva skräck och känslor av att vara dödligt sjuk.

 

Paniksyndrom utvecklas genom samverkan av biologiska och psykologiska processer.Biologiskt har man funnit att det finns en genetisk sårbarhetskomponent som yttrar sig genom överaktivitet hos det autonoma nervsystemet som styr kroppens fly-eller-fäkta reaktioner.Vid hög stressbelastning eller psykisk påfrestning kan kroppens livsnödvändiga alarmsystem som signalerar fara och manar till flykt, aktiveras av misstag. Om den drabbade med förnuftet inte finner någon rimlig anledning till reaktionen kan de kroppliga symtomen till exempel hjärtklappning, tryck över bröstet och overklighetskänslan tolkas som att något katastrofalt håller på att inträffa, till exempel att man håller på få en hjärtattack. Dessa katastrofala tolkningar av symtomen ger hjärnan nya farofyllda impulser vilka i sin tur snabbt kan eskalera och kulminera i en panikattack.Om man däremot reagerar aktivt om alarmsystemet går igång, antingen genom att kämpa mot eller fly undan faran, får kroppen fysiskt utlopp för reaktionen och spänningen går över. Gör man inte någonting aktivt för att förändra situationen finns spänningen kvar vilket leder till de kroppsliga symtomen.

 

Det är vanligt att panikångest kommer när man är med om något stressigt eller jobbigt, eller när man slappnar av efter en sån period. Oftast kommer panikångest utan att man är beredd och utan att man då vet varför. Därför förstår man ofta inte vad det är. Panikattacker kan vara mycket svåra att uthärda. Trots att en panikångestattack bara varar några korta minuter kan den vara så omskakande att man till varje pris vill undvika att den ska komma igen. Man gör allt för att undvika nya ångestupplevelser. Då kan man få ångest av att man är rädd för att få en ny ångestattack, så kallad förväntansångest.